Jag och Albin åkte till Markaryd (denna metropol), innebandymatch. Jag vad kan jag säga. Vinst igen med 11-3. Albin gjorde ett mål, duktig kille.

På vägen därifrån fick jag ett mycket tråkigt sms och telefonsamtal. Min nära kollega hade mist en systerdotter.

Livet är så orättvist. Varför kunde inte denna unga tjej få leva??!!??

Vad man än säger eller skriver så känns allt bara så dumt och fånigt. Vad kan lilla jag göra??? Förmodligen bara lyssna.............. Tänker på dig snäckan.

Imorgon kommer att bli den tuffaste dagen på jobbet då jag ska möta alla elever med alla frågorna.............Vi tar en dag i tagen och nu ska jag gå och skaffa mig ett par timmars sömn. Kan behöva det.

Samuel har förresten tränat fotboll idag. Kommer en bild på vår lilla stjärna.